spotlight

I natt blev upp mot 1 000 människor hemlösa i stadsdelen Sidist Kilo i Addis Abeba.
Branden startade kring ett-tiden på natten när ett ouppmärksammat stearinljus välte och tog eld i en madrass.
Polisen var snabbt på plats och startade evakuera människorna. Ingen människa behövde sätta livet till och de allra flesta klarade sig helt utan fysiska skador.
Branden spred sig snabbt då husen är väldigt enkla och står vägg i vägg med varandra, vilket gjorde att husen totalförstördes och det mesta av husgeråd och möbler brann upp.
Många ringde brandkåren men det dröjde en timma och tjugo minuter innan de var på plats. Detta trots att brandstationen ligger bara två-tre kilometer från där det brann.
När brandkåren väl kom hade allt brunnit ned till grunden och det fanns inget att göra.

Branden totalförstörde ungefär hundra hus på en yta som en svensk fotbollsplan. Ungefär tusen människor är nu hemlösa. Provisoriska tält har satts upp för att de ska ha någonstans att sova.
En mycket svår tid väntar nu de allra flesta av dem. De var fattiga sedan tidigare och har därför inte haft råd med någon försäkring eller annat. En del hade också sina sparpengar hemma som försvann med branden.

Idag har de samlats hos grannarna och hjälpts åt genom att samla ihop de pengar som folk hade på fickorna, för att på så vis kunna köpa lite mat. 

[bilden är lånad från annat sammanhang]
 

Tsehay är ensamstående mamma till tre flickor på två, fyra och åtta år.
De bor i ett litet hus på nästan 15 kvadratmeter.
Hon har inget fast arbete utan försörjer sig genom att ibland få tvätta kläder åt andra som bor i samma område. På det kan hon tjäna ibland upp mot 20 birr per vecka. (17 SEK)
Äldsta dottern går i skola vilket är en tung utgiftspost då hon behöver både skoluniform och skrivböcker.
Ofta får Tsehay "spara" på maten och hon äter så lite som möjligt själv för att barnen ska få någon mat.
Ofta händer det dock att de få gå med tomma magar för priserna ökar hela tiden. Matoljan har blivit så dyr att hon sällan har råd att använda någon olja alls i maten.

Hon oroar sig ständigt för hur det ska gå för henne och döttrarna. Ännu svårare kommer det att bli när de yngre också kommer upp i skolåldern. Då är det tre uniformer och tre stycken som ska ha skrivböcker.
På något vis hoppas hon ändå att det ska gå, för vad händer med flickorna om de inte får gå i skolan?

Oftast hinner hon dock inte tänka så mycket på framtiden. Varje dag har nog med bekymmer och det är en ständig kamp att försöka få allt att gå ihop.
Det är svårt, särskilt när döttrarna inte får äta ordentligt och måste gå hungriga flera dagar. Då känns allt mörkt.


[Tsehay heter något annat och är inte kvinnan på bilden]

BAKGRUND
27 december 2007 hölls val i Kenya.

När den sittande presidenten Kibaki några dagar senare utropade sig själv som segrare bröt massiva protester ut runt om i landet. Kibaki tillhör Kenyas största stam, Kikuyu, och oppositionspartiets ledare Raila Odinga, tillhör den näst största stammen Luo.

Valet och dess efterspel resulterade i att officiellt 1500 människor dödades och 300 000 drevs på flykt, de verkliga siffrorna är sannolikt mycket högre än så.

28 februari 2008, efter en dryg månads förhandlingar med Kofi Annan i spetsen så skrevs tillslut ett "power sharing deal" under och Odinga och Kibaki enades om att dela på makten.

bild från www.bbc.com

James är 28 år och försörjer sig som farmare, turistguide och konstnär. Han är uppväxt utanför Nairobi och tillhör kikuyu-stammen.

Just efter valet i slutet på december befann han sig i sydöstra Kenya på väg till Nairobi med buss. I en av städerna, Nakuru, stoppades bussen av upprörda Luos och de drog ut alla passagerare och började slå, misshandla och jaga dem. James blev nedsparkad och slagen i magen vilket gjorde att han hamnade på marken och inte kunde ta sig någonstans. Han låg där och kämpade för sitt liv och det som gjorde att han överlevde var att en äldre kvinna kastade sig över honom och skyddade honom från de värsta slagen.

Efter en dryg halvtimma så kom polisen och undsatte passagerarna. James togs till ett temporärt "flyktingläger" i närheten där det fanns läkare. Han fick spendera de kommande två veckorna i flyktinglägret innan han var i sådant skick att han kunde åka hem igen.

I Nairobi hade han en bostad i ett av "ghettona", de stora slumområden som finns i utkanten av huvudstaden. Där bodde han granne med både människor från Luo och Kikuyu.

När han kom tillbaka till sitt hem efter tiden i lägret så fann han att allt var nedbränt. Hans grannar hade bränt hans hus till grunden och bränt upp alla hans kläder, möbler, tillhörigheter. Allt var borta.

När han var där fick folk reda på att det fanns en kikuyu i området. För att överleva fick han spendera de följande två veckorna under en säng hemma hos en Luo-granne som ville hjälpa honom. Han vågade inte gå ut någonting, inte visa sig och vågade knappt äta. Inte förrän polisen kom två veckor senare vågade han bege sig därifrån i skydd av dem.

Oroligheterna efter valet har satt djupa spår i honom. Han berättar om hur han sett människor bli dödade och slaktade. Hur han sett kvinnor bli våldtagna men att han inte kunnat ingripa för att han då skulle blivit dödad själv.

Men han har bestämt sig för att försöka gå vidare. Han har förlåtit de som bränt ner hans hus och bestämt sig för att inte anmäla det till polisen. "Alla har förlorat sina hem och tillhörigheter, så polisen kan ändå inte göra något. Det är bättre att gå vidare".

Han tänker inte heller tycka illa om Luo-folket även om han inte reser vart som helst i Kenya just nu då han helt enkelt inte vågar.

BAKGRUND
27 december 2007 hölls val i Kenya.

När den sittande presidenten Kibaki några dagar senare utropade sig själv som segrare bröt massiva protester ut runt om i landet. Kibaki tillhör Kenyas största stam, Kikuyu, och oppositionspartiets ledare Raila Odinga, tillhör den näst största stammen Luo.

Valet och dess efterspel resulterade i att officiellt 1500 människor dödades och 300 000 drevs på flykt, de verkliga siffrorna är sannolikt mycket högre än så.

28 februari 2008, efter en dryg månads förhandlingar med Kofi Annan i spetsen så skrevs tillslut ett "power sharing deal" under och Odinga och Kibaki enades om att dela på makten.


bilden är från www.bbc.com

Mutiva är 26 år och tillhör Luo-stammen i Kenya. Han växte upp i trakterna kring Victoriasjön men har de senaste åren bott mestadels i huvudstaden Nairobi och försörjt sig som safariguide och chaufför.

Förra året var ett "bra år" och affärerna gick bra. Han jobbade mycket och kunde spara pengar. Målet var att fortsätta det även denna säsong och sedan ha tillräckligt med pengar för att kunna bygga sig ett eget hus i sin hemstad.

Det som hände efter valet i december kom som en kalldusch inte bara för honom men för hela turistnäringen.

Oroligheterna gjorde att turisterna slutade komma. Sedan förlorade nästan alla safari-företag en eller flera bilar, som helt enkelt blev sönderbrända eller vandaliserade. En del chaufförer blev dödade i samband med det.

Hela januari befann sig Mutiva i hemtrakterna där det ofta var oroligheter och protester. Han såg många människor bli skjutna, dödade, misshandlade. Hur människor sprang med skottskador och skrek på hjälp.

Två av hans vänner blev dödade under den tiden.

I slutet på januari fick han möjlighet att åka iväg på en safari som chaufför och guide. Det var ett riskfyllt projekt men eftersom han inte hade fått arbeta på en månad så fanns det inget alternativ än att tacka ja.

Hans vänner tog farväl av honom och var övertygade om att de inte skulle ses igen. Risken att han skulle bli stoppad, utdragen ur bilen och dödad var överhängande.

Safarin gick dock bra och han klarade sig undan helskinnad.

Nu när saker och ting lugnat ner sig och partiledarna verkar komma överens så tror Mutiva att det kommer att bli bättre. "Men det kommer att dröja ett halvår innan turisterna är tillbaka igen, så det kommer att vara kärva tider ett tag."

Hade det inte blivit något uppgörelse utan oroligheterna fortsatt, och ökat då säger han att han inte skulle ha gått med i den våldsamma kampen. "Jag skulle springa."